När vi tittar på kartor finns det en mängd av samiska och finska ortnamn för terräng och landskap som tyder på att området var använt långt tillbaka. Det är dock omöjligt att veta till vilken tid dessa ortnamn daterar sig. Dendrokronologiska analyser av barktäkter i Peltovaara, drygt en mil från Gällivare tätort och strax sydväst från Dundret, tillsammans med dateringar av härdar och offerplatser som tidigare gjorts av Umeå universitet, visar på ett nästan tusenårigt kontinuerligt samiskt resursutnyttjande i området. Dateringarna av barktäkter i området sträcker sig över 282 år, från mitten av 1500-talet till tidigt 1800-tal. Peltovaara-området är ett exempel på att vad som vid första anblicken ser ut som orörd skog, tvärtom kan vara ett kulturlandskap med tusenåriga anor. Det är också ett bra exempel på att höga natur- och
kulturvärden kan hittas även i brukade skogar som inte kalhuggits, där fläckar med äldre träd och död ved lämnats kvar. (Hallmén, Anna, 2013. Läs mer här)
Etnografen Samuli Paulaharju skriver i 1937 att Torneå är ett nav, en handelsplats på 1500-talet, som drar folk från när och fjärran. Flera språk, blandade samisk-finska bosättningar kan nämnas. Sverigefinnar och tornedalingar är viktiga delar av Gällivares kulturella och historiska landskap, och deras närvaro i området är en påminnelse om Norrbottens mångkulturella förflutna och nutid.
I bilden nedan visas platsnamn i området. De är markerade i olika färger för att visa på namnens språkliga ursprung (gul = svenska, röd = samiska, blå = finska).
